Karleby bereder köp av försvarsmaktens före detta depå i Sandhagen av LSK Business Park Oy. Området ligger mellan Karlebys stadskärna och storindustriområdet. Det gränsar i söder till Hamnvägen och Norra leden och till järnvägen som leder till hamnen. I de övriga riktningarna omges området av ett skogsområde med ett helt nätverk av friluftsleder och skidspår.
I sin helhet omfattar området cirka 78 hektar. På området finns cirka 60 gamla byggnader som tillhört försvarsmakten. Största delen av byggnaderna har hyrts ut till lagerutrymme. Området ligger på grundvattenområde, vilket i stor grad begränsar användningen. På området gäller förbud mot förorening av grundvatten enligt 17 § i miljöskyddslagen.
Priset på området har förhandlats till 985 000 euro, av vilket trädbeståndets värde utgör cirka 216 000. Markens pris är alltså cirka 0,98 euro/m2. Affären behandlas i stadsstyrelsen den 30.5 och i stadsfullmäktige den 13.6.2022.
Området planeras användas främst för allmän rekreation och utomhushobbyer. Det nuvarande byggnadsbeståndet kan renoveras och användas på de villkor som miljöskyddslagen ställer.
Området inventerades hösten 2021
En utredning över den gamla vapendepån har gjorts. I den inventerades områdets kulturmiljö och de befintliga byggnaderna. Vapendepån utgör en säregen helhet med en mångsidig historia från krigstiden fram till början av 2000-talet i försvarsmaktens bruk. Området övergick i nuvarande ägo år 2006 och efter det har verksamheten varit mindre till sin skala, men samtidigt mera mångsidig. En del av byggnaderna har inte använts och en del har haft aktiv verksamhet. Därför är byggnaderna, som till största delen är i samma ålder, i mycket omväxlande skick.
Utredningen gjordes av Sweco Infra & Rail Oy. Utredningsområdet och byggnaderna undersöktes grundligt under ett terrängbesök i september 2021. I samband med terrängarbetet fotograferades områdets byggnader utifrån, färdlederna och landskapet. I terrängbesöket deltog också representanter för Karleby stad, ägaren LSK Business Park Oy samt Kokkolan metsästysseura ry, som använder området. De gav värdefull information om områdets nuläge och historia.
Byggnadsbeståndet på området har dokumenterats och byggnadernas arkitektoniska och historiska värden har bedömts på en trestegsskala. Dessutom har man lyft fram och bedömt byggnadernas särprägel och hur väl deras ursprungliga framtoning har bevarats. En bedömning av reparationsgraden för byggnaderna på depåområdet har föreslagits som baserar sig på deras skick och värden. Denna bedömning ska hjälpa att förutse eventuella reparationsåtgärders omfattning och kostnader. Bedömningen har gjorts utgående från vilka åtgärder renoveringen av de olika byggnaderna skulle kräva för att de skulle komma att motsvara antingen det ursprungliga eller nuvarande användningsändamålet. I bedömningen ingår också en rekommendation om byggnadernas framtida bruk.
Många av byggnaderna är byggda för mycket specialiserat bruk och är nu unika både till sitt användningsändamål och sin konstruktion. Av det nuvarande lagerbeståndet är ett halvt dussin typhus med rappad fasad som är ursprungliga och värdefulla ammunitionsförråd. Därtill finns ett tjugotal större och mera anspråkslösa förråd i trä som senare till stora delar har belagts med plåt. Dessutom finns det många individuella, bastantare förrådsbyggnader i sten som tidigare sannolikt har varit förråd för något specifikt. Dessa är dock till största delen i dåligt skick och har därför förlorat i värde.
De övriga byggnaderna på området är mycket individuella. Den grupp av byggnader som består av laddningsverkets produktionsanläggningar och förråd kan anses vara en rätt värdefull helhet som också har några större och bättre bevarade byggnader av värdeklass 1. Utöver laddningsverkets byggnader finns på området bostadsbyggnader, personalutrymmen och servicebyggnader som har använts bl.a. för lagring och reparation av fordon. Också dessa byggnader är till största delen egenartade och goda exempel på tidstypiskt byggande och kompletterar helheten.
Historia
Under kriget flyttade både statliga och privata aktörer sina funktioner till Gamlakarleby. Av statens myndigheter flyttade lantmäteriverket och medicinalstyrelsen till Gamlakarleby. De mest betydande funktionerna med anknytning till försvaret var Statens flygplansfabrik och Finska Forcit-Dynamit Ab, som evakuerades från Hangö till den förra repfabrikens område. Ödeläggningen av den under ryssarnas bombningar i fortsättningskriget var den mest betydande krigshandlingen som riktades mot Gamlakarleby och dess invånare.
Friis maskinverkstad utvidgade sin verksamhet till krigsindustrin och började tillverka höljen. Under kriget grundades också en svavelsyra- och superfosfatfabrik, senare Kemira, och runt den har storindustriområdet vid hamnen och i närheten av vapendepån vuxit fram.
Krigstida verksamhet på området
Etableringen av krigsindustrin och statens myndigheter i Gamlakarleby förde med sig behövligt arbete för stadens ökande befolkning. Särskilt kvinnorna sysselsattes i stor grad av olika anläggningar och fabriker. En av de mest betydande sysselsättarna var försvarsmaktens ammunitionsdepå 5, som efter vinterkriget flyttade från Jeppo till en tomt som överläts av staden.
Valet av Gamlakarleby som etableringsplats för den nya depån förordades av stadens läge vid järnvägen och hamnen som var verksam i staden. Byggandet av järnvägen hade kopplat Gamlakarleby till det riksomfattande järnvägs- och handelsnätverket. Med tanke på placeringen av Gamlakarleby vapendepå hade också stickspåret till hamnen i Yxpila en avgörande roll. Ett cirka 350 meter långt banavsnitt drogs ännu från det till depån, vilket gjorde att artiklar kunde lastas inom områdets stängsel.
Gamlakarleby stad överlät till försvarsmakten ett område på cirka 150 hektar norr om Yxpila, som ursprungligen var mycket större än det nuvarande depåområdet. En del av området som överläts hade redan tidigare använts av försvarsmakten. Där fanns sedan tidigare tre bostadsbyggnader och en förrådsbyggnad som tillhört Gamlakarleby militärdistrikt som inlett sin verksamhet år 1932.
Den första med att inleda sin verksamhet i militärdistriktets lokaler i augusti 1940 var laddningsverket, där man fyllde granater, patroner och minor och pressade och monterade detonatorer. Officiellt inleddes depåverksamheten i Gamlakarleby i januari 1941 när depåverksamheten som flyttade från Jeppo integrerades i laddningsverket.
Med följde depåns befäl och personal. Största delen av dem hade i tiderna överförts från Viborg till Jeppo. I Gamlakarleby lyckades man anvisa tillfredsställande bostäder åt personalen. Byggandet av depån anknyter också till försvarsmaktens egen bostadsproduktion. En del av bostäderna byggdes på det egentliga depåområdet och en del i den barackby som låg i närheten. Till depåns verksamhet hörde också förrådsområdet nära hamnen, där man förvarade stora mängder höljen.
På depåområdet byggdes under vintern och våren 1941 utöver bostadsbyggnaderna många förrådsbyggnader. Största delen av dem var brädklädda, men en del hade rappning. I samband med depån fanns förråd för militärvaror och ett laddningsverk. Fortsättningskriget bröt ut medan slutförandet ännu pågick. Vapendepåns huvudsakliga uppgift blev att sända ammunition till fronten. Transporterna sköttes nästan helt med tåg.
Efter krigsåren
Efter att kriget upphört i Finland omorganiserades depåerna inom försvarsmakten. Verksamhetsstället i Gamlakarleby benämndes till en början som extra vapendepå som gjordes stadigvarande 1955. Åren efter kriget fanns det länge mycket arbete med att sortera och katalogisera material som sändes från fronten och vapengömmor samt service- och reparationsåtgärder som framför allt granater krävde. Den egentliga produktionen av ammunition upphörde. Först efter krigsåren kom vapendepån att nå sin största utsträckning. År 1945 hyrde försvarsmakten ännu ett område på 50 hektar av Gamlakarleby för lagring av materiel från kriget. På de nya områdena byggdes mera förrådsutrymme och i slutet av årtiondet uppgick utrymmena till nästan 45 000 kvadratmeter.
Efter kriget var depåns läge i Gamlakarleby inte längre det mest fördelaktiga för försvarsmakten, eftersom produktionen av militärmateriel som hade stött placeringen inte längre låg på samma nivå. Utsläppen från industrin som ökade i närheten av depån orsakade skada på de material som lagrades. Försvarsmakten började utreda en ny placering för depån och stannade för att flytta depån till Haapajärvi kommun 1963–1965. Efter att kärnverksamheten vid depån avslutats komprimerades verksamheten till det nuvarande området och delarna utanför det överläts tillbaka åt staden. Byggnaderna revs och de gamla byggplatserna har småningom försvunnit i terrängen som omger det nuvarande depåområdet.
Försvarsmaktens verksamhet i Gamlakarleby depåområde upphörde inte helt. På det område som motsvarar det nuvarande var Haapajärven vapendepå 8 kvar och lagringen av mindre farligt material fortsatte ända till slutet av 1974. Området förvaltades av Vapenskolan som verkade i garnisonen i Beckbruket åren 1970–1996 och användes för lagring och övningar. Dessutom förvarades där material från Vasa Kustbatteri, Bottniska vikens sjöbevakningssektion och Fastighetsvårdsdistriktet. Försvarsmakten lämnade området i oktober 2006.
Området stod tomt till slutet av 2014 då det område som köpts av senatsfastigheter övergick i LSK Business Park Oy:s ägo. Företaget hyr ut depåns byggnader och områden för olika slag av företags- och hobbyverksamhet, bl.a. import, jaktföreningsverksamhet och airsoft. Den sista av försvarsmaktens enheter som använde området var Karleby militärdistrikt fram till 2006 (senare Vasa militärlän) som förvarade bl.a. materiel för repetitionsövningar på området.