Karleby stads byggnadsbestånd har påverkats av olika epokers arkitektoniska ideal och byggnadskulturer. I området för Karleby nationalstadspark vittnar de många olika skikten i områdets arkitektur om stadens utveckling genom tiderna.
Nya stadsplaneringstrender som rådde i världen fick i ett tidigt skede fotfäste i Karleby. Borgarna och sjöfararna i den livliga handelsstaden introducerade nya influenser från hela världen. Rutplansområdet samt Tallåsens gatunät och parker var före sin tid när de blev färdiga.
Byggnaderna i funkisstil i stadskärnan, såsom fiskhallen från 1938 som är beläget på torget, var moderna inslag i stadsbilden.
Radhuslängorna ritade av Timo och Tuomo Suomalainen från 1960-talet i Beckbruket representerar nyare byggnadsbestånd. Flervåningshusen intill dem som byggdes till bostäder för försvarets personal är något äldre (1955 och 1957). De är ritade av försvarsmaktens arkitekt Heidi Vähäkallio-Hirvelä. Byggnaderna tillsammans med gårds- och parkområdet som domineras av barr- och lövträd bildar en enhetlig helhet med värdefulla rumsliga och visuella element i stadsbilden.
Kronofogdegården i Hakalax byggdes på sin nuvarande plats i slutet av 1700-talet. Den är en viktig del av Karlebys historia och en av få byggnader från den tiden som fortfarande är i användning. Dess kulturhistoriska värde gör att den är en viktig del av Karleby nationalstadspark. Tomten har varit bebyggd sedan medlet av 1500-talet då gården fick namnet Hakalax.
Hembygdsgården döptes om efter kronofogde Christian von Willinghusen. Under kronofogdegården finns en kallmurad valvkällare av natursten och med jordgolv. Enligt hörsägen fanns det förr i tiden en lönngång till källaren genom vilken von Willinghusen smugglade varor förbi tullarna. Källaren har varit i flitig användning ända sedan slutet av 1700-talet. Senare har bland annat familjerna Kjemmer och Kyntzell bott i huset. Byggnaden genomgick en grundlig renovering på 1990-talet.
Hakalaxgården som paret Hakalax testamenterades till staden finns på samma gårdsplan som Kronofogdegården. Tillsammans med Kronofogdegården bildar huset en sammanhållen gård där det fortfarande växer gamla trädgårdsväxter
Byggnaderna ägas av föreningen Kronofogdegården rf. Syftet med föreningen är att värna om kulturhistoriska fastigheter. I Kronofogdegårdens historiska atmosfär kan man ordna möten, fester och rekreationsdagar. I huset ordnas också catering.
Arkitekturen i Neristan och Oppistan vittnar om stadens utveckling och olika epokers arkitektoniska ideal och byggnadskultur. De åskådliggör hur staden var indelad i sjömännens och hantverkarnas Neristan och borgarnas – det vill säga köpmännens och ämbetsmännens – Oppistan.
I detaljplanen som Johan Persson Gädda planerade för området var kvarteren indelade i jämnstora tomter. Med tiden och genom ägarbyten splittrades dessa särskilt i den västra delen i betydligt mindre tomter än i den östra delen. Detta ledde också till en social differentiering och i talspråk delades staden in i Neristan och Oppistan. I Oppistan bodde de förmögna köpmännen och skeppsredarna. Där fanns också stadens finaste hus samt offentliga byggnader. I Neristan bodde hantverkare och sjömän och där var både byggnaderna och husen mer anspråkslösa.
Upplev atmosfären trähusområdet i Neristan
Neristan är ett av Finlands mest värdefulla och bäst bevarade historiska trähusområden. Neristans symmetriska detaljplan har utarbetats 1664 efter branden som härjade i staden. Branden förstörde nästan allt i den tättbebyggda staden. Johan Persson Gädda utarbetade planen 1665 enligt renässansens stadsideologi. Husen byggdes med långsidan parallellt med gatan och endast bostadshusen placerades vid gatorna. Ekonomi- och gårdsbyggnaderna skulle byggas i bakre delen av tomten.
De flesta bevarade byggnaderna i Neristan är från 1800-talet på grund av ett flertal bränder. Trots bränderna har byggnaderna placerats i enlighet med planen som utarbetades av Gädda.
Skyddat, värdefullt område
På 1960-talet var framtiden för byggnadsbeståndet i Neristan hotad. Staden planerade att riva de gamla trähusen och ersätta dem enligt tidstypiska ideal med moderna flervåningshus. Lyckligtvis hann man inte genomföra planera eftersom man fick upp ögonen för områdets kulturhistoriska värde på 1970-talet. Neristan fick en skyddsplan 1982. Museiverket har definierat trähuskvarteren i Karleby rutplaneområde som nationellt betydelsefull bebyggd kulturmiljö.
Neristan omfattar 12 kvarter av färggranna trähus och är ett populärt bostadsområde. Trähusen i Neristan utrålar den havsnära stadens historia och invånarnas respekt för stadens kulturhistoria. Det är uppenbart att man uppskattar den traditionella österbottniska snickarkonsten och värnar om trähusområdets arkitektur i Neristan. På fönsterkarmen kan man se skvallerspeglar via vilka de boende har kunnat följa händelserna ute på gatan redan i flera hundra år. Traditionella porslinshundar syns i många fönster och av deras placering kunde man i tiderna dra slutsatser om sjöfararen i huset var hemma eller till havs. Att besöka Neristan är som att resa tillbaka i tiden till en historisk Karleby.
Rooska gården är belägen i Neristan. Den tillhörde den förmögne skeppsredaren Anders Roos som i början av 1800-talet lät bygga ett borgarhus i sten för sin familj med tio barn och för sin affärsrörelse. När huset stod klart år 1813 och var huset det tredje stenhuset i Gamlakarleby. Huset var länge det största och ståtligaste privata huset i staden. Rooska gården byggdes sannolikt efter stockholmska ritningar. Huset som är i två våningar och har mansardtak har drag från rokokon och nyklassicismen. Nedre våningen var i vardagsbruk och övre våningen inrymde fest- och representationsrummen. Där tog man även emot kejsare Alexander I som besökte Gamlakarleby år 1819. På husets övre våning verkade stadens första övre elementarskola, som inledde sin verksamhet 1861. Raden av ekonomibyggnader på Rooska gården förstördes i stadsbranden 1860, och tegelmagasinet som fanns söder om huvudbyggnaden revs på 1950-talet. I huvudbyggnaden fanns en banklokal år 1960. Staden köpte huset år 1963 och K.H. Renlunds museum, som fortfarande är verksam i huset, öppnades på övre våningen. Museet bygger på Karl Herman Renlunds testamentsgåva. Byggnaden totalrenoverades på 1980-talet under ledning av arkitekt Krister Korpela.
De högintressanta objekten för planläggningen och arkitekturen i Karleby nationalstadspark skapar ett historiskt mångskiktat kontinuum. Det enklaste sättet att bekanta sig med dess många skikt är att besöka museikvarteret där det finns byggnader från fyra århundraden. I museikvarteret finns K.H. Renlunds museums museiobjekt samt Kippi, Karleby naturhistoriska museum.
Pedagogiet och Lassanderska huset
Pedagogiet från 1690-talet som är målat i rödmylla är den äldsta skolan i Finland. Det är den äldsta bevarade profana träbyggnaden i stadsmiljö. Byggnaden representerar karolinsk barock. Norra stugan till skolhuset med säteritak användes av lägre elementarskolan till år 1867. Södra stugan användes som synodalsal för prästernas möten. Förstugan användes sannolikt som bostad av skolans lärare. Senare användes byggnaden som natthärbärge för fattiga. På 1890-talet användes byggnaden åter som skola under en kort period men i början 1900-talet byggdes den om till museum och bibliotek. Sitt nuvarande utseende har byggnaden haft sedan restaureringen på 1960-talet.
Lassanderska huset som byggdes på tomten 1748 representerar en sällsynt typ av stadsfastighet i två plan i trä. Huset är möblerat till ett köpmannafamiljehem i 1700-tals stil. I Lassanderska huset kan man bekanta sig med handelns och sjöfartens historia. Byggnaden som använts av köpmannafamiljer flyttades till sin nuvarande plats från Gustaf Adolfs gata och den är en av Karlebys äldsta bevarade bostadshus.
Den tredje byggnaden i museikvarteret, ett stenhus från 1818, byggdes som bostad för pedagogiets rektor. Huset har också använts som folkskola och stadens bibliotek. Från och med 2009 har byggnaden använts av ITE-museet, dvs. museet för nutida folkkonst.
Pedagogio
Kieppi, Karleby naturhistoriska museum
Kieppi, Karleby naturhistoriska museum hör till museikvarterets nyaste byggnadsbestånd. Kieppi har funnits sedan 1982 först i Saltmagasinet vid Rooska gården och senare vid Hagströms hörnet före Kieppis samlingar ställdes ut i museikvarteret i den nya utställningsbyggnaden som byggdes 1999. Kieppis gamla timmerbyggnad förstördes i en brand 2019 och efter det har byggnaden genomgått en totalrenovering. Brädfodringen i empirstil på fasaden kunde i huvudsak bevaras.
Kieppis grundares, Veikko Salkios livsarbete inriktade sig på att främja naturskydd och miljöfostran. I dag består Kieppi av tre betydande samlingar som grundar sig på samlarnas ihärdighet och samarbetsförmåga: Veikko Salkios naturaliesamling, Viljo Nissinens mineralsamling och Armas Järveläs fjärilssamling.
På sommaren finns det också ett unikt och underbart voffelcafé i det gamla bageriet på gårdsområdet.
Inom området för Karleby nationalstadspark finns det betydande objekt som vittnar om hur man i Karleby följde med sin tid och var till och med före sin tid. Nya stadsplaneringsinfluenser nådde Gamlakarleby vid sekelskiftet 1800–1900. Samhälleligt uppvaknande och nya influenser inom stadsplaneringen bidrog till att Karleby var bland de första städerna i Finland där trädgårdsstadsideologin växte fram. Den nya trädgårdsstadsideologin togs i bruk i planläggningen av Tallåsen.
Öppna platser som mötesplatser
Åren 1886 och 1901 utvidgades staden med en rad kvarter västerut. Detta var början för den första betydande utvidgningen av stadsbebyggelsen i Gamlakarleby. Den nya planen som följde terrängens former utarbetades i enlighet med principerna för trädgårdsstadsideologin. Planen utarbetades av arkitekt Lambert Pettersson 1909. Han utnyttjade Camillo Sittes kombination av konstnärliga och icke formbundna stadsplansidéer i planen. Från rutplansområdet i Neristan sprider sig gatorna som en solfjäder mot väst och i gatukorsningarna bildas små öppna platser som planerades som mötesplatser för stadsborna. Trots att Tallåsen är främst ett bostadsområde finns där också några offentliga byggnader, som Vartiolinna och Renlunds folkskola. Områdets landmärke är vattentornet, ritat av Selim Arvid Lindqvist. Tallåsen upptas bland byggda kulturmiljöer av riksintresse.
Katarinetorgets parkområde är beläget i en historisk miljö vid Torggatan i närheten av gamla vattentornet. Vartiolinna, f.d. Mellersta Österbottens skyddskårshus från 1927 dominerar området. Byggnaden (Pompejin punainen) som planerades av Ole Gripenberg representerar det bästa av 1920-talsklassicisimens arkitektur. Karleby stad löste in byggnaden 1947 och i dag är Karleby stadsteater verksam i byggnaden.
På torget finns Karl G. Nylunds skulptur Sälar som donerades till Karleby stad på stadens 350-årsjubileum 1970. Framför Vartiolinna står två statyer av Pekka Jylhä; Skyddskårist från 2020 och Lottastatyn från 2008.
Intill Katarinetorget står Karleby gamla vattentorn. Behovet av att bygga ett allmänt vattenledningsnät i Karleby blev aktuellt i början av 1900-talet. Byggandet av vattentornet inleddes 1914 men vattentornet blev färdigt först 1921. Högst upp i tornet fanns brandvaktens vaktrum och under vinterkriget användes vattentornet för luftbevakning.
Vid utkanten av torget finns en bensinstation från 1931, byggnaden representerar nordisk klassicism. Den sk. Grahns Shell var Karlebys första bensinstation och Finlands äldsta bensinstation som varit i bruk utan avbrott på samma affärsställe. Bensinstationen påminner om en tid då bilens transportroll i samhället började så småningom bli vanligare. På tomten finns en kallstation som varit verksam till 2021.
Mannerheimplatsen är stadens gamla salutorg där det pågick torghandel fram till 1936. År 1942 ändrades namnet till Mannerheimplatsen. Byggnaderna på Mannerheimplatsen vittnar om välstånd och borgarnas inflytande i staden. Det gamla salutorget har också en plats i Finlands krigshistoria. Torget användes en gång i tiden för att värva soldater och har fått sitt nuvarande namn efter dessa händelser. Mitt på torget står Karlebys frihetsstaty som restes 1920 till minne av de vita som stupade i inbördeskriget. Den är planerad av skulptören Johan Münsterhjelm.
Rådhuset
Rådhusen byggdes på de bästa platserna i städerna. Karleby rådhus som blev färdigt 1837 är ett av få som bevarats från Finlands autonoma tid. Rådhuset i empirstil är ritat av Carl Ludvig Engel och skeppsredaren och handelsrådet Anders Donner lät bygga huset. Rådhuset har under årens lopp haft många användningsändamål. Byggnaden har varit tullkammare, rådstuvurätt och stadsfängelse. Senare har rådhuset använts bl.a. som stadens festlokal.
Libeckska sjukhus
En annan betydande byggnad invid salutorget är bostadsbyggnaden som köpmannen och skeppsredaren Anders Roos lät bygga. Byggnaden som Roos byggde åt sin dotter 1810 var det andra stenhuset som byggdes i staden. Stadens första sjukhus öppnades 1853 på husets övre våningen. Sjukhuset fick heta Libeckska fattiglasarettet efter byggnadens ägare apotekare Gustav Libeck. Libeck testamenterade sin egendom för grundandet av sjukhuset. I sjukhuset skulle det enligt testamentet finnas 15 avgiftsfria vårdplatser för medellösa och ”fattiga som sett bättre dagar”. Redan under tiden Libeck levde fanns stadens stamapotek på byggnadens nedre våning.
