I mitt eget nätverk särskilt på LinkedIn stöter jag ofta på meddelanden om att någon bytt arbetsplats. Jag blir alltid mycket glad när någon skicklig person i min egen bekantskapskrets kommer framåt i karriären och får ett drömjobb. Jag vet mycket väl hur kunniga de är och hur mycket de har satsat på karriären. De om någon har förtjänat detta.
Samtidigt brottas jag med tanken om min egen karriär kanske står och stampar. Denna tanke dyker upp ibland trots att jag vet att det bara beror på de sociala medierna. När vi följer vad andra postar på sociala medier börjar vi jämföra oss med dem och ibland till och med utan orsak känna oss sämre.
Som naiv nyutexaminerad tänkte jag att det vore bra att byta arbetsplats med ungefär ett års mellanrum för att utvecklas och få omväxling. Det skulle vara ett sätt att förhindra att arbetet blir rutinmässigt och att man tröttnar. Jag tänkte att jag skulle byta arbetsplats så fort jag upplevde att jag behärskar mitt arbete. Och så skulle jag igen ha mycket nytt att lära mig och en helt annorlunda arbetsgemenskap. Vad spännande!
Sist och slutligen skulle det inte ha varit till nytta vare sig för mig eller för arbetsgivarna att jag byter arbetsplats så ofta. I rekryteringssituationer skulle eventuella arbetsgivare säkert ha undrat vad det är för fel på mig när jag inte hålls längre än ett år på varje arbetsplats. Kanske vore det bättre att byta arbetsplats med fem års mellanrum i stället. Detta rekommenderades i många karriärguider som jag läste i början av min karriär. Svårt att säga när jag inte har provat på det heller.
Arbetstillfällen finns inte i överflöd
I fråga om meningsfullhet är det viktigaste för mig att jag får utveckla mig själv och mitt kunnande. Även om jag fortsättningsvis i viss mån längtar efter omväxling märker jag att jag under över tjugo arbetsår egentligen har bytt arbetsplats bara några gånger. Jag har varit anställd nästan tio år hos min nuvarande arbetsgivare. Det går att utvecklas även utan att byta arbetsplats, men i något skede känner man att det är dags att gå vidare.
När jag tar en titt på vem som har bytt arbetsplats i mitt eget nätverk hittar jag en gemensam faktor. De bor och arbetar huvudsakligen i de sydligare delarna av landet. Det är ju ganska logiskt, men enligt vad jag har sett när jag följt med platsannonser i min egen bransch och närliggande branscher så finns största delen av vissa expertuppgifter endast i huvudstadsregionen och i de största städerna.
Även om det i övrigt snarare är brist på arbetskraft i flera områden finns det bara några motsvarande arbetsplatser här och där på andra håll i Finland. Möjligheterna att byta arbetsplats är ganska få om man inte är beredd att flytta till annan ort för att få arbete.
En smidig vardag är något värdefullt
När jag var klar med studierna var jag på några platsintervjuer även i huvudstadsregionen, men jag ville egentligen aldrig flytta dit. Det vill jag inte ännu heller. Det skulle säkert finnas mycket fler intressanta arbetstillfällen i min bransch på andra håll, men då tror jag att levnadskostnaderna skulle stiga betydligt och livet skulle bli något mer komplicerat än i en mindre stad. I en stad av den storleken som passar mig (varken för stor eller för liten) känns vardagen helt enkelt smidigare.
Jag kommer alltid att sätta värde på städer av mänsklig storlek eftersom det är viktigt för mig att kunna röra mig till fots eller med cykel. Jag skulle inte kunna föreställa mig att tvingas sitta på bussen och/eller lokaltåget ett par timmar per dag under de värsta rusningstiderna. Jag är inte heller redo att pendla eller tillbringa vardagarna på annan ort på grund av arbetet. Då skulle jag ha mindre tid över för fritidsaktiviteter som i sin tur är en motvikt till arbetet och hjälper mig att orka bättre.
Nu vill någon säkert påminna om möjligheterna till distansjobb. Visst går det att sköta vissa arbetsuppgifter på distans, men mitt eget arbete kräver viss närvaro. Var arbetsplatserna finns kan jag alltså inte påverka. Jag är inte heller redo att avstå från sådant som är viktigt för mig, till exempel en lugn och trygg miljö, närhet till naturen, korta avstånd, goda hobbymöjligheter och egen tid att göra sådant jag njuter av vid sidan om arbetet.
Livet är fullt av val och man är alltid tvingen att pruta på något eller göra kompromisser, men trots det skulle människan vilja ha allt. Eftersom arbetet tar upp en så stor del av vardagen borde det åtminstone vara tillfredsställande och i bästa fall ge arbetsglädje. Men man kommer inte särdeles långt med det om det finns andra områden i livet som är otillfredsställande. Det viktigaste är väl att helheten är i balans och att man kan leva enligt sina värderingar.
Satu Kungsbacka
satu.kungsbacka@kokkola.fi
Satu Kungsbacka är kommunikationskoordinator och har som uppgift att planera, samordna och genomföra kommunikationen i anslutning till kommunförsöket med sysselsättning i Karlebyregionen. Satu är pedagogie och filosofie magister med lång erfarenhet av kommunal kommunikation. Hon intresserar sig särskilt för kommunikation inom organisationen. Satu anser att kommunikation framför allt är strategisk och systematisk verksamhet som också kräver beredskap att reagera snabbt på nya situationer.