För ett år sedan träffade jag en gammal bekant på en parkeringsplats. Hen hade blivit arbetslös och bad mig berätta om situationen för alla jag känner. Min bekanta berättade att det började bli ganska tungt då ingen ville ha en och då alla jobb krävde kunskap av alla de slag. Personen i fråga ansåg att det enda hen hade att erbjuda var ”motivation att utföra arbetet, en vilja att lära sig och en traditionell och ödmjuk arbetsmoral”.
Jag uppmuntrade och berättade att jag inte orkar tro att man inte skulle få jobb med alla de där meriterna. De där egenskaperna är exakt vad jag hört att arbetsgivarna behöver. Min bekanta berättade att hens enda taktik var att inte ge upp och att berätta för varje person hen möter att hen söker jobb. Hen trodde starkt på att man inte får någon fisk utan att sätta ut nät och att lata katter aldrig lyckas fånga några möss. Det krävs dock styrka att klara av upprepade besvikelser. Jag lovade att förmedla budskapet vidare. Jag önskade lycka till med att söka jobb och min bekanta försvann ut i den allt svalare hösten. Medan hen gick i väg kände jag lite oro över hur fisket och musjakten skulle gå då så många samtidigt berättade om hur svårt det var att få jobb.
När vi nu möttes igen för några veckor sedan såg jag redan på långt håll att något förändrats. Nedstämdheten hade ersatts av driftighet och stegen var lätta. ”Du kan inte tro det, men till slut fick jag jobb”, utropade hen. Jag gratulerade – vad kan göra en sysselsättningschef gladare än att få höra att någon fått jobb!
”Det gick inte helt utan strul. Men trots att jag fick nekande svar flera gånger bad jag den som intervjuade mig att tipsa mig om hen kom på något jobb som kunde passa mig. Och till slut hittade jag mycket riktigt ett sådant jobb. Det är mycket att lära sig, men jag har fått bra respons på min noggrannhet och min attityd”, konstaterar min bekanta bakom sitt breda leende.
Förbryllad över beslutsamheten funderade jag en stund innan jag startade bilen. Vilken fin nyhet! Men vad var det som till slut ledde till önskat resultat?
Min bekanta kunde sätta ord på vad hen sökte och kunde, men också uttrycka vad hen inte kan – utan att bli generad. Hen gav inte upp, utan hade beslutat sig för att sälja sin vilja att arbeta till någon som behövde den. Hen försökte inte dölja sin arbetslöshet, utan trodde att det fanns en plats som väntade någonstans. Hen lät inte misstron knäcka hen utan trodde på att någon känner någon som känner någon.
Hen stannade inte heller kvar i en illusion om att en arbetslös person inte kan ha nätverk. Hen hade beslutat att skapa sina egna nätverk. Knyta sina egna fiskenät och bygga sina egna musfällor.
Hänförd startade jag bilen. Jag hade än en gång berörts av en historia med lyckligt slut.
Sanna-Mari Levijoki
sanna-mari.levijoki@kokkola.fi
Bloggskribenten Sanna-Mari Levijoki leder kommunförsöket för Karlebyregionen i Mellersta Österbotten och arbetar också som sysselsättningschef på Karleby stad. Sanna-Mari är en utvecklingspsykolog som är intresserad av mänsklighet som strävar efter att skapa förståelse mellan individen och den omgivande verksamhetsmiljön och som tror på att empati är något man kan lära sig.