Sysselsättningsläget i Mellersta Österbotten är utmärkt jämfört med situationen i hela landet. Bristen på arbetskraft försvårar emellertid företagens tillväxt. På grund av att kostnaderna har stigit kan det hända att företagens rekryteringar skjuts upp. Långtidsprognoserna som visar att befolkningen minskar lovar inte gott med tanke på en korrigering av situationen.
För att lösa problemet med tillgång på arbetskraft är det viktigt att utnyttja arbetskraftsreserven i området till fullo och utveckla dragnings- och hållkraften. Arbetskraftsreserven bör stödjas och skötas. Företagen bör aktivt och i brett samarbete ges stöd för rekrytering.
Kommunernas nya uppgift i skötseln av sysselsättningen öppnar många dörrar. Det finns också förväntningar på att de rådande utmaningarna ska kunna lösas tack vare den nya uppgiften. Hållkraften är delaktighet, dragningskraften återspeglar det totala välbefinnandet och livskraften bygger ett fungerande liv. Reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 lotsar de nya kommunerna. Det är dags att tänka i nya banor.
I reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 ska infrastrukturen i kommunerna och kommunernas utvecklingsbolag granskas, likaså serviceekosystemen. Indikatorn bör vara tjänsternas genomslagskraft i stället för deras antal. Nu när kommunerna står inför en ny uppgift bör de fundera över den nya kommunens roll. Nu om någonsin är det dags att agera. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Kommunernas verktygslåda för att skapa livskraft riktat och på lång sikt omfattar bland annat markanvändning, främjande av placeringar, företagens hela livscykel och olika tjänster allt från bildning och utbildning till välbefinnande. Proaktivitet och beredskap tillämpas på många ställen, men inom skötseln av sysselsättning nöjer man sig tyvärr ofta med korrigerande åtgärder.
En helhet med funktioner i balans skapar genomslagskraft
Sysselsättningen som en större helhet och som en del av kommunernas livskraftsuppgift är en möjlighet som kan bidra till att såväl livskraften som områdets dragningskraft ökar. Det totala välbefinnandet återspeglas utåt. För hållkraft behövs en upplevelse av genuin delaktighet och en fungerande vardag får människan att rota sig. När invånarens eller företagarens vardag är smidig och tillgodoser många olika behov utvecklas samhället i rätt riktning och skapar livskraft.
Tjänsterna som är riktade till arbetssökande och arbetsgivare hör till en enorm verktygslåda. Nu borde det skapas en förnuftig, fungerande och effektiv helhet. Nyhetsvärdet och lösningarna finns alltid i kreativiteten och ofta i vilda idéer. Innovationer i världsklass som gäller oliktänkande är imponerande, men lösningar fås endast med konkreta åtgärder och gärningar. Ledning genom information får inte glömmas bort och nyckelindikatorerna bör identifieras. Det är omöjligt att lösa ett problem som inte har identifierats eller avgränsats.
En förändring förutsätter alltid ett systemteoretiskt perspektiv: hur visar sig mitt eget agerande och mina gärningar utåt? Bygger jag en bro eller en mur, är jag för eller emot? Kriget i Ukraina är ett bra exempel på ett systemteoretiskt synsätt: ett krig i något annat land påverkar också vår vardag. Detsamma gäller många olika situationer och så är fallet även i kommunerna. All verksamhet i kommunerna är en del av en och samma helhet. Hur bra kommunerna lyckas beror på hur bra sambanden mellan olika funktioner som påverkar den totala balansen identifieras.
Det är viktigt att skapa förutsättningar för kontinuerlig inlärning i arbetslivet
En stor del av företagen i landskapet är små företag med mindre än tio anställda. Till exempel i Karleby och Perho är 64 procent av företagen i KOSEK:s verksamhetsområde företag med 0–4 anställda. Det betyder att rekryteringsprocesser som är riktade till företag bör vara skräddarsydda och välavvägda. Dessutom bör företagen med anledning av företagsstorlekens karaktär stödjas från början till slutet av rekryteringen.
Av dem som sysslar med arbetsförmedling kräver detta gedigen kompetens, kännedom om företagets särdrag, helhetsbedömning samt individbaserad rekrytering, ingen prestation. Företagen behöver mycket stöd, eftersom alla resurser för närvarande går åt till att klara av vardagen. Var och en som rekryterar måste se till att resultatet är det bästa. Samhällsansvar även som stöd för företag är allas uppgift.
Enligt handelskammarens utredning i oktober 2022 befinner sig företagen i kris. 78 procent av företagen konstaterar att utmaningarna med tillgången på arbetskraft hör till de största hindren för företagets tillväxt och utvecklingen av företagsverksamheten. Samtidigt meddelar företagen att en orsak till krisen är att 40 procent av sökandena inte har tillräcklig kompetens.
Jag anser att det i ett land med utbildning i världsklass inte borde vara ett problem att skaffa kompetens. Företagssamarbete i rekryteringar, inskolare och mentorer som finns vid människornas sida, läroavtal, inlärning i arbetet och rekryteringsutbildningar borde användas maximalt och människor borde ges förutsättningar att lära sig arbetet. Det är ju det som det handlar om i arbetslivet: kontinuerlig inlärning.
Nästan varje vecka hör vi att rekryteringsprocesserna drar ut på tiden och är mystiska, personer som saknar nätverk väljs inte till intervjuer och företagen har inte tid att ta emot praktikanter, arbetsprövare, lärande på arbetsplatsen eller branschbytare. Frågan ”kan en människa lära sig att arbeta” ger ofta upphov till tankar och leder till lösningar. Nu behövs mod att handla och tålamod att lära sig ett arbete. Alla är barn i början.
Ingen kommer hem till en arbetstagare för att hämta denne till arbetet, men ingen är heller helt färdig när de dyker upp. Det krävs aktiva åtgärder av alla parter och parterna måste mötas ungefär halvvägs. Det är också viktigt att företagen modigt och ärligt utvärderar sig själva och den så kallade arbetsgivarbilden. Arbetet behöver inte vara glädje och glans, men säkerhet, rättvisa och respekt på arbetsplats syns till och med i kundupplevelsen. Och förmedlas även till sökandena.
Den lämpligaste hittas inte nödvändigtvis genom att stirra på examen
Arbetsplatserna skapar realiteterna. Mellersta Österbotten har en mångsidig näringsstruktur och starka branschkoncentrationer. Området har framgångsrik industri, mångsidig primärproduktion och en betydande handels- och servicesektor. Skulle samma arbete ändå kunna utföras på olika sätt, kanske med annorlunda kompetens än vad man tänkt sig tidigare, genom arbetsutformning?
Johannes Suikkanen poängterade i sin gästkolumn i Kauppalehti i maj 2021 att till exempel affärslivet behöver oliktänkare. Ekonomer och diplomingenjörer är traditionellt de som kommer på fråga när det gäller förhållandet mellan utbildning och affärsliv, men ett företag som vill förnyas på ett innovativt sätt behöver anställda med andra utbildningar än de traditionella. Utbildningen är mycket sällan det enda som visar en människas kompetens. Det är viktigt att lära känna individen och hennes kunnande, inte bara ett dokument.
Vi har också företag som står inför ett ägarbyte, men det verkar inte finnas någon som vill ta över. Samtidigt har vi i Mellersta Österbotten människor som drömmer om egen företagsverksamhet och företagande. Skulle dessa situationer kunna sammanjämkas effektivare än förut?
Vem är immun mot sjukdomar under sin karriär?
Arbetslöshet är också en faktor. Arbetslösa har ofta sämre hälsa än förvärvsarbetande och därför är det alltid viktigt att föra hälsa och välbefinnande på tal. Kärleken till nästan kan förverkligas såväl i arbetslivet som i tjänsterna. Det är viktigt att rehabilitering och rehabiliterande tjänster är tillgängliga i ett så tidigt skede som möjligt och inte först när problemen har hopat sig. Kundens egen vilja att utnyttja tjänsterna borde vara det enda kriteriet. Kall och strängt kriteriebaserad service borde höra till en förgången tid.
I detta hänseende skulle vi kunna ta lärdom av S-gruppen som har insett den förebyggande effekten av rehabilitering både ekonomiskt och mänskligt. S-gruppen har arbetat på ett förtjänstfullt sätt och fått mängden frånvaro som beror på utmaningar med den mentala hälsan att minska genom proaktivt arbete i ett tidigt skede.
Ett ansvarskännande företag inser att människans liv inte är enbart arbete och att ingen har samma arbetsförmåga livet ut. Eller finns det någon som inte kan drabbas av en bilolycka, genetiska sjukdomar eller cancer? Hur vill jag bli behandlad i arbetslivet i en sådan situation? Hur skapar vi ett arbetsliv som bygger upp i stället för att förstöra? Social- och hälsoministeriet uppskattar att vi nationalekonomiskt betalar 24 miljarder per år i kostnader för förlorade arbetsinsatser av olika orsaker.
Lönesubvention är en ekonomisk kompensation riktad till företag bland annat om en person har utdragen arbetslöshet, hälsorelaterade begränsningar eller kompetensgap. Ingen har en hundraprocentig arbetsförmåga för alla arbetsuppgifter, men alla har en hundraprocentig arbetsförmåga för en arbetsuppgift som har anpassats till dem. Via stödet för specialarrangemang på arbetsplatsen kan arbetsgivaren får stöd för anställningar. Tjänsten omfattar till exempel stöd som ges av en annan arbetstagare till en person som behöver hjälp eller ekonomiskt understöd av arbetsplatsen för förändringsarbete.
Arbetslivsfärdigheterna bör stärkas livet igenom
Det borde redan hos barn fästas uppmärksamhet vid färdigheter som senare stöder arbetslivet. Det sägs att de arbetslivsfärdigheter som framtidens barn behöver är kreativitet, förmåga att samarbeta i team, världsmedborgarskap och en insikt om att vi i verkligheten alla är delar av en fungerande helhet på ett hållbart sätt. Dessa färdigheter bör alltså stärkas i barnens vardag även i Mellersta Österbotten.
En lek utan överflödigt digitalt innehåll, trygga vuxna, kamratrelationer, rätten att växa upp som den man är samt stöd till barnets starka sidor skapar en bra grund för framtidens arbetstagare redan i hemmen, daghemmen och skolorna.
Barnens försvagade läskunnighet har försökt förklaras på många olika sätt, men det är lätt att glömma hur språket förändras. Barnets språkliga utveckling skapas i växelverkan med en annan människa och utgör grunden förutom för läskunnigheten även för tänkande och inlärning. Vi borde alltså inte fråga vad som har hänt med barnens läskunnighet utan snarare vad som har hänt med barnens interaktiva verksamhetsmiljö.
Vi vuxna måste också skapa en positiv bild av arbetet. Hur talar vi om arbetet när barnen lyssnar eller hur förhåller vi oss till en ung person som söker en praoplats? I framtiden kan personen som sökte en praoplats vara en nyckelperson i ett företag. Hur behandlar vi alltså dem som sköter oss när vi är gamla och är experter på vår cybersäkerhet?
Sanna-Mari Levijoki
sanna-mari.levijoki@kokkola.fi
Bloggskribenten Sanna-Mari Levijoki leder kommunförsöket för Karlebyregionen i Mellersta Österbotten och arbetar också som sysselsättningschef på Karleby stad. Sanna-Mari är en utvecklingspsykolog som är intresserad av mänsklighet som strävar efter att skapa förståelse mellan individen och den omgivande verksamhetsmiljön och som tror på att empati är något man kan lära sig.